Tack för Kriget!

I fredags (18 november) spelade hela fyra band på Debaser Slussen och Kriget var huvudattraktionen.

Estroboscorpio: Jag gillade. Det var en sådan där spelning där bandet ifråga egentligen inte är så spännande och nyskapande men retrokänslan de frammanar gör att ser mig själv stå bland massa coola människor under tidigt åttiotal och bandet som spelar är det nya heta och det är det bara vi som har fattat. Meaning: det gav en härlig tidsresekänsla. Nu har jag ju inte upplevt hur det är att vara en bland de coola under tidigt åttiotal, det kanske inte alls var så som jag föreställer, men jag kunde i alla fall tänka att det här är min chans - nu är jag där jag aldrig var.

Les Big Byrd: ”Hej, vi gör medioker popmusik och vi vet om det och därför har vi lagt till några häftiga synthljud och tagit på oss blinkande glasögon”. Tror seriöst att det skulle vara bättre om bandet i fråga inte såg ett problem med att de gör medioker popmusik. Det är inget fel med medioker popmusik. Ta av er de blinkande glasögonen (ni bär inte upp dem). De häftiga synthljuden kan få vara kvar. Skaffa även en sångare som inte låter som random svensk halvt falsksjungande manlig popsångare. Kanske en tjej? Tänk vad lätt det skulle vara att göra om medioker popmusik till revolutionär popmusik. Addera en cool röst som vi inte har hört förut och alla blinkande glasögon i världen är totalt onödiga. Dock gillar jag blod. Ha gärna blod på scenen även om ni inte bär upp det.

Super: Hissmusik och det är ju trevligt ibland. Minns inte hur det lät med det var behagligt.

Kriget: Hej Kriget och tack Kriget. Det är smart att ha hela tre förband att utklassa. Är Kriget verkligen såå bra, eller var de bara såå kvällens bästa band? Jag tror att det är såå bra. Det var precis som jag trodde betydligt mer underhållande live än på skiva. Det är alltid trevligt med musikanter som kommer på nya sätt att använda instrument på. Så har en saxonfon aldrig låtit – eller så är jag bara saxofonobildad? Introt var dock bäst. Jag trodde att jag hade dött och hamnat i himlen; inuti en skräckfilm - that’s heaven!